Ett lingvistikens pensum

Jag har kommenterat följande debattinlägg:

http://kims.skolbloggen.se/2010/09/21/infor-nolltaxa-i-kollektivtrafiken/

I tid och otid har politiker och politiska aktivister kämpat för s.k. lika rättigheter. Såsom bra sjukvård, sunt arbete och lika utbildning. De hävdar att dessa ”rättigheter” är självklara.

Rätten till lika sjukvård är i välfärdens Sverige en mycket kär rättighet. Jag vill dock påstå att ingen människa har en legitim (läs moraliskt rättfärdigad) rättighet till sjukvård.

Varje människa har vissa oförtrytliga rättigheter. Dessa är rätten till liv, frihet och egendom. Ingen människa eller grupp av människor har rätt att initiera tvång, våld eller hot om våld mot en annan människa eller hennes egendom.

Men det finns egentligen bara en grundläggande rättighet (de andra är konsekvenser eller korollarier av den): en människas rätt till sitt eget liv. Livet är en process av självbevarande och självgenererande; rätten till liv innebär friheten att vidta alla de handlingar som krävs för att en människa skall kunna upprätthålla, främja, förverkliga och glädjas i sitt eget liv.

Äganderätt är enda sättet att förverkliga dessa rättigheter. Utan den är inga rättigheter möjliga. Eftersom en människa måste hålla sig vid liv av egen kraft har en människa utan rätt till frukten av sitt arbete inte något sätt att hålla sig vid liv. En människa som inte får behålla det hon producerat, är en slav.

Varje individ har en absolut och okränkbar rätt till den egna kroppen och till följd därav även alla förmågor och produkter skapade av denna kropp eller förmåga.

Liksom alla andra rättigheter, är äganderätt en rätt att handla och inte rätten till ett objekt. Det är rätten till handling och till de konsekvenser som uppstår av att man producerar eller gör sig förtjänt av objektet. Det är endast den som producerat eller gjort sig förtjänt av objektet som kan ha det moraliska anspråket på det.

Eller som den beundransvärda Ayn Rand skriver i The Virtue of Selfishness:

”Begreppet ’rättighet’ rör bara handlande – mer specifikt, friheten att handla, agera. Det innebär frihet från fysiskt tvång eller ingrepp från andra människor.

Följaktligen är en rättighet för varje individ ett moraliskt rättfärdigande av något positivt – av hennes frihet att agera efter eget omdöme, för sina egna mål, och för att få göra sina val frivilligt och opåtvingat. Vad hennes grannar beträffar så påtvingar hennes rättigheter inte dem några skyldigheter förutom av negativ karaktär: de måste avstå från att  kränka hennes rättigheter. ”

Likaså innebär rätten till liv att individen har rätt att försörja sig själv för att kunna leva (på den ekonomiska nivå hon har kapacitet att uppnå såklart);  det innebär däremot inte att andra måste förse henne med allt som är nödvändigt för att hon skall leva.

Rättigheter är moraliska principer som definierar och skyddar människans frihet till handling, men inte ålägger andra några skyldigheter.

Mat, sjukvård, utbildning etc. är blott värden som människor skapat – objekt som producerats av någon. Om vissa människor tilldelas en  rätt till dessa produkter, som skapats av någon annans arbete, så har de sistnämnda berövats sina rättigheter och dömts till slavarbete.

Varje inbillad ”rättighet” för en människa, som med nödvändighet medför att någon annans rättighet kränks, kan inte vara en rättighet.

En grupp eller ett ”kollektiv” består av ett antal individer och kan inte ha andra rättigheter än de individer som ingår.

Jag har publicerat följande inlägg på Elever & lärare tipsar & diskuterar:

http://cwastes.skolbloggen.se/2010/09/13/flashback/

Jag har kommenterat följande inlägg på Elever & lärare tipsar & diskuterar:

http://cwastes.skolbloggen.se/2010/09/07/4chan/

http://cwastes.skolbloggen.se/2010/09/07/tysklands-karnkraft/comment-page-1/#comment-701

Häromdagen kommenterade jag följande dikter:

http://profeten.skolbloggen.se/2010/08/31/dikt/

http://blagen.skolbloggen.se/2010/08/30/dikter/

I dag kommenterade jag följande inlägg:

http://cwasteson.skolbloggen.se/2010/08/31/ska-lararen-behalla-badkladerna-pa/

http://cwastes.skolbloggen.se/2010/09/03/halva-matte-b-pa-en-genomgang/

En strof i april, Nils Ferlin

Vägen till kärlekens paradis

Är gammal men evigt ny:

Två händer kan mötas – händelsevis,

inunder ett paraply.

Två händer kan mötas i glädje,

två händer kan mötas i sorg.

Och två händer kan mötas för vinningens skull

på världens marknadstorg.

Mitt svar:

Kärleken i en handskakning

Är olikt och relativ:

Det finns aldrig bara en sanning,

och ofta talrika motiv.

Två händer kan mötas i förnuft,

två händer kan mötas i nöd.

Och två händer kan mötas för männskans skull

då produktion är dess glöd.

Titeln

De tre musketörerna är en kort, begriplig och nonfigurativ titel. Den kan direkt återkopplas till bokens huvudkaraktärer och talar om för läsaren vilken tid berättelsen utspelas under.

Formen och strukturen

De tre musketörerna är en tämligen tjock bok, men med tämligen ytligt innehåll. Skildringen är varken särskilt djup eller känslomässigt ingående.Boken är indelad i många korta kapitel. Varje kapitel har ett kort namn som ger läsaren en ledtråd om vad som komma skall. Detta vis av indelning känns skäligen konventionellt och naturlig. Strukturen som jag försökt framställa påverkar inte mitt nöje i att läsa boken, måhända undermedvetet.

Dramaturgin

Boken är skapad utifrån den klassiska dramaturgiska modellen. Dess händelseförlopp har hyfsat tydliga faser som kan karakteriseras enligt modellen. Dess avslöjande peripeti kan likväl urskiljas hyfsat lätt.

Budskapet

Författaren ger oss en fullt utvecklad romans inom sin historiska ram. Berättelsen inleds med lättsinne och förtroende, och slutar med dysterhet och tvivel. De romantiska värderingar som urskiljts under hela berättelsen förkastas i slutet, och därför är det svårt att bestämma dess genomgående budskap. Kanske är det så att författaren inte är villig att fullt ut förfäkta romantiken och skildrar sitt avvisande av denna i bokens upplösning.

Alexandre Dumas

Skildringar

Bokens författare beskriver miljöerna tämligen kortfattat, men inte alls för litet. Miljöerna utmålas ytligt men har inte varit särskilt väsentliga i berättelsen hitintills.

”[...] en liten trerumsvåning på nedre botten, som vette åt en lummig och grön trädgård, ogenomtränglig för grannarnas ögon.”

sid. 73

Karaktärerna däremot är centrala och skildras mycket väl med detaljerade beskrivningar.

”Det var en ung man på ungefär arton år utan hjälm och harnesk, klädd i en urblekt blå klädesjacka. Den unge mannen var mörklagd, hade långt ansikte med utstående kindknotor och hans käkmuskler var ovanligt väl utvecklade, vilket är ganska vanligt hos folk från Gascogne. Den platta mössan, som var prydd med en plym, tydde också på att han var gascognare. Ögonen vittnade om intelligens och den böjda näsan var välformad.”

sid. 8

Detta är en beskrivning av huvudkaraktären och är möjligtvis litet mer detaljerad än andra. Personligen tycker jag om utförliga skildringar, då jag lättare kan utforma min bild av karaktären i fråga. Självklart blir det jobbigt med alltför detaljerade beskrivningar, men sådana saknar boken.

Personbeskrivningarna får läsaren av författaren. Detta känns naturligt, särskilt i en bok skriven i tredje person, varför jag inte har begrundat det utförligt.

Huvudkaraktärerna

Centrala karaktärer i boken är d’Artagnan, Athos, Porthos och Aramis. D’Artagnan är ung, intelligent och litet oförvägen. Athos är äldst av sällskapet och utgör en fadersfigur till de andra musketörerna. Han är som ädel och stilig, men också mycket hemlighetsfull, han försöker dränka sina hemliga sorger i drickande. Porthos är ärlig och litet lättlurad, den utåtriktade i gruppen, njuter av vin, kvinnor, sång och mat. Till syvende och sist är Aramis en entusiast av intriger och kvinnor. Han skildras som ambitiös och missnöjd. Alla fyra är exceptionella fäktare, men d’Artagnan är skickligast.

Konflikterna

Konflikterna i boken utgörs av olika tvister inom maktens kretsar. Parter som kardinalen, drottningen och konungen är jämnt inblandade.  Konflikterna är intrikata och på olika vis sammankopplade. De är alltid spännande och roande.

”[...] min hustru blev borförd i morse, när hon lämnade sitt arbetsrum [...] man känner henns tillgivenhet för drottningen, och nu vill man antingen avlägsna henne eller skrämma henne till att förråda hennes majestäts hemligheter.”

sid. 78

Porträtt av Louis XIII, Philippe de Champaigne 1600-talet

De tre musketörerna

av Alexandre Dumas

Almqvist & Wiksell Förlag AB 1983

Först publicerad 1844 i Le Siècle

De tre musketörerna är en roman som återberättar kronologiskt en ung man från Gascogne vid namnet d’Artagnans alla äventyr efter det att han lämnat sitt hem och blivit en musketörgardets vakt. D’Artagnan tillhör inte de tre musketörerna, dessa är hans oskiljaktiga vänner: Athos, Porthos och Aramis. De lever enligt det allmänt bekanta valspråket ”en för alla, alla för en”.

Läsaren slungas direkt in i berättelsens händelser, likväl med tillräcklig förklaring och uppkommande inledningar. Detta är väldigt skönt, då läsarens intresse fångas upp lätt vid berättelsens begynnelse.

Berättaren är i tredjeperson och är allvetande.  Berättelsen är skriven i dåtid. Dessa egenskaper medför inga svårigheter och är enkla att förstå och anpassa sig till.

Boken är mycket spännande och intensiv. Företeelserna är ständiga och intresseväckande. De uppkommer ömsom förväntade, ömsom plötsliga, men är ständigt lika rafflande.

Språket är tämligen vardagligt med litet äldre inslag. Det är flyter på vackert med talrika fyndigheter. Meningarna förekommer både korta och långa, med många bisatser. Stor del av boken är dialoger och klipska intriger.

”- Det är nog sant, svarade d’Artagnan. Men jag har tyvärr ont om tid, jag skall träffa någon klockan tolv. Därför en garde!”

Maurice Leloir, 1894

Jag har inga specifika förväntningar inför kursen, hoppas dock få möjligheten att läsa och arbeta med intressant litteratur.

Mina erfarenheter från svenskkurser är få, alldenstund jag en stor del av mitt liv har levt och studerat i Grekland. Det senaste året var min svenska språkkunskap tämligen bristfällig, således genomfördes den förra svenskkursen mödosamt. Utöver mina egna bristfälligheter var kursen någotsånär monoton och tråkig. Jag förmodar att årets kurs blir mindre besvärlig för min del.

Språk i allmänhet har jag alltid tilltalats av. Litteraturhistoria är också något jag finner intresseväckande. Jag hoppas även att vi ska arbeta med skrivteknink.

Det nuvarande bloggprojektet verkar ytterst nymodigt och intressant.